Utopisk allians ser längre än vanliga politiker. Det kan låta som skryt, som någon avundsvärt. Knappast, det skapar bara större bryderi och uppgivenhet inför ett läge som är mörkare än vi tror. (Och det är inte så svårt heller.)
Några grundtankar: Alla förstår att man kan bli duperad av yta och smink: alla är inte lika snygga som de ser ut. Detta behöver fattas på många plan, visuella, intellektuella, musikaliska, politiska, personliga, artistiska, filosofiska.
Eftersom PR-krafterna blivit så oerhört kraftiga i vår tid har smink och sminkteknik ökat något oerhört.
“Vadå, det är väl trevligt med snygga människor och bilder och filmer…”
Ingen skulle hålla med om detta om vi talade om gårdagens och förra veckans gamla macka som “föryngrats” och sminkats upp genom en skvätt mjölk. En gammal macka är en gammal macka, hur snygg den är må se ut i montern.
Nu spelar det i sammanhanget föga roll huruvida vi äter gårdagens eller dagens macka. Så stor är inte skillnaden. Det är den däremot i tankens och politikens sfär . En “föryngrad smörgås” är en tanke eller snarare formulering som, nu kommer det, LÅTER BRA.
Men som inte ÄR bra.
I musik fungerar det så här. Det finns konsonanser (samklanger, toner som låter bra tillsammans) och så finns det harmoni, vilket är något helt annat, men som lätt förväxlas med simpel samklang.
I harmoni ingår både konsonans och dissonans — toner som för sig inte låter bra tillsammans, men som blir vackra i sammanhanget. Man kanske tror att dissonanser är blott en krydda i musiken, men de är mycket mer än så. Tänk er att man tog bort halva skalan av färgtemperaturer, säg att den kalla försvinner, bara den varma återstår. Det vore oacceptabelt jolmigt och varmt och svettigt. Inge skulle stå ut ett längre tag.
Precis lika viktiga är dissonanser kontra konsonanser, kontraster kontra jämtjock likformighet.
Fraser som låter bra är som konsonanser. Det är på det större sammanhanget det beror om de också ÄR bra. Därför, särskilt i dessa slipade PR-tider, rekommenderar vi största möjliga misstänksamhet mot saker som låter bra, eller för bra för att vara sanna.
Notera att sådana fraser numera kan skapas av datorer, algoritmer och floskelbingoprogram. Detta indikerar att tankens frånvaro i dag inte är något problem; det är för många snarare dess närvaro som känns problematisk.
Stora problem uppstår eftersom den successiva tillvänjningen vid konsonanser och den samtidiga avvänjningen vid harmoni (visdom, kritisk tänkande) gått så långt att många, kanske rentav de flesta, förlorat smaksinnet och blivit mentalt färgblinda och tondöva.
Vi ser inte längre klart skillnaden mellan slipad och sann, mellan en riktig konstnär och en säljskicklig amatör. Vi har kollektivt fallit för ytans tjusning. Vi blir oss förföras av smink, slogans, slagord, design, make-up och photoshopping
Vi skulle behöva sätta oss på skolbänken igen och träna upp vår smak, vårt omdöme, vår intelligens och kritiska tanke. Och det på många områden: foto, musik, litteratur, politik, filosofi, tänkande.
En riktig ros har taggar, men vår sedenterade Senza Dente-kultur vill inte ha taggar. Nej tack till tagg, udd, ansträngning, friktion och luftmotstånd.
Allt ska bara gliiida fram, som curling med glidmedel. Och detta samtidigt som våra globala problem, miljöförstöring, krig och konflikter, överbefolkning och världshunger, blir allt mer akuta.
Så å ena sidan växer våra stora prolem, å ena sidan blir vi allt mer vana vid babymat för hjärna, hjärta och öga. Vi blir alltmer oförmögna att tackla och möta problem med verklig tanke-och muskelkraft.
Om man vore konspiratorisk kunde man se en djävulsk konspiration bakom i detta. Man kan göra det även om man inte är konspiratorisk!
Samtidigt som det dillas om demokrati på alla håll och kanter (“det är det bästa system vi har”, vilket är en klen och lat ursäkt för att inte hitta eller söka ett bättre), samtidigt som alla ska vara med och bestämma ser man skickligt till att “alla” inte orkar ta några beslut alls, åtm inte några som kräver ansträngning och svettdroppar.
Eller ens tuggande. Nä, vi vill ha underhållning, vår dagliga dos av stimurering (stimulans + frustrering). Entertainment, edutainment, politainment.
Allt i flytande form som inte gör våld på våra allt mer sköra tänder.
Be First to Comment