Den här texten har några år på nacken och speglar inte riktigt mina tankar i dag. Den är både syrligt satirisk och samtidigt allvarlig. Nyttan av det syrliga kan ifrågasättas, och naturligtvis riskerar jag här att ses som en humorist.
Jag har efter diverse politiska experiment konstaterat att domänen politik inte går ihop med humor. Det finns naturligtvis politisk satir och cartoons men s.a.s. inifrån kommande humor och satir går inte för sig. Och att ifrågasätta hela sättet att bedriva politik på, det är att gå för långt.
Så låt oss då gå för långt tillsammans. The road of excess leads to the palace of wisdom, som Blake skaldade. Själv menar att jag humor är kusin till visdom.
En nyans som jag missade att förklara i textens originalversion: Det är inte vardaglig lokalpolitik jag talar om. Där kan det finnas idealism och uppoffring, rentav musikalitet. Nej, jag tänker på högdjuren, presidenter och statsministrar.Vad kräver man av en president? är min fråga.
Och för att nyansera frågan ytterligare: Vad kräver man av en president i vår nuvarande politiska modell, till vilken Utopisk allians ställer sig högst tveksam?
(Knack knack.) Kom in.
— Goddag, jag skulle vilja bli politiker.
På vems dörr knackar man om man vill bli politiker? Är konkurrensen hård? Hur lägger man upp sitt CV? Vilka meriter och förstudier är viktigast? Och vilken färg ska man ha på slipsen?
Tja, på dessa frågor har vi inga svar. Möjligen existerar inte ens frågorna… I så fall stärks den Utopiska alliansens misstanke att politik är ett fält för mindre kompetenta lycksökare.
Om Utopi.a fick bestämma skulle följande frågor ställas till aspirerande politiker, särskilt de som siktar på höga positioner.
- Vad är din utbildning?
- Vad är du bra på? Vad är dina talanger och gåvor? Kan du trolla, bygga hus, virka skriva dikter eller vifta med öronen?
- Vad gör du här? Varför ägnar du dig inte på heltid åt att odla och utveckla dina talanger? [Svaret “Jag måste försörja mig också” ger minuspoäng.]
- Varför vill du bli politiker?
- VILL du bli politiker? [Ett “ja” diskvalificerar aspiranten. De som vill bli politiker får inte. Endast ovilliga, de som hellre vill göra något annat – och KAN något annat — accepteras.]
- På en skala från 1 till 10, hur mycket vill du inte bli politiker?
- Vad ser du fram emot att göra om du inte blir politiker?
- Sjunger du i kör?
- [Om NEJ] Tänker du sjunga i kör?
- [Om NEJ igen diskvalificeras kandidaten. Alla politiker måste sjunga i kör. De måste efter en månad inkomma med intyg på att de börjat sjunga i kör. De får dock gratis sångpedagog.]
- Vad är din favoritförfattare och -poet?
- Favoritkompositör?
- Är du en ärlig person? [Naturligtvis görs hela intervjun med en lögndetektor inkopplad.]
- Utveckla din syn på ärlighet.
- Hur ser du på ordet “tjänande”? [Svaret “Jag vill tjäna jättemycket pengar” diskvalificerar aspiranten.]
- Vad har du för erfarenheter av tjänande? [Svar som handlar om pengar diskvalificerar aspiranten, se dock sista frågan.]
- Hur mycket vill du tjäna — folket? [Håll ögonen på polygrafen.]
- Förklara med egna ord vad demokrati är, och varför det är bra. [Räkna flosklerna, över 10 ger minuspoäng, över 20 diskvalificerar.]
- Hur ser du på “mediaträning”? [Pluspoäng om kandidaten inte förstår frågan eller tror att den handlar om att prata med avlidnas andar.]
- Har du slutat slå din fru/man?
- Hur långt är ett snöre?
- Har du humor? [De två tidigare frågorna har redan gett svaret på frågan, detta är bara en sista koll. Svaret “Nej” ger pluspoäng ifall de tidigare frågorna indikerat humor.]

Frågorna kan tyckas vara hårda, rentav fräcka. Men Utopi.a menar att det ska vara svårare att bli partiledare eller president än att få en roll i en Broadwaymusikal.
Be First to Comment