Intervju med Utopisk Allians i P4 Östergötland, 26 oktober 2016. Intervjuare: Jessica Gredin.
Jag gjorde inte särskilt bra ifrån mig, skyller lite på rostiga politiska muskler. Men det är bra också; finns för mycket “muskler” annars i politik. (Får leva upp eller ner till min devis “Hellre naiva politiker och smarta medborgare än blåögda medborgare och sluga politiker”.)
Jag har klippt bort en del nyheter, väder och musik ur inslaget för att göra resonemanget mer sammanhängande. Men inte allt, ville behålla lite av P4-aromen.
Intervjun:
Tillägg till intervjun
(det är aldrig för sent att vara efterklok).
Alltså, frågan om olika åsikter. Vi tycker olika, har olika åsikter. Hur sjutton ska vi kunna lämna det, lämna åsiktsskillnaderna? frågade Jessica.
Min dagen efter-reflektion: Det behöver vi inte. Vi behöver inte tycka lika för att röra oss i ungefär samma riktning. Detta förstår vi fullständigt i musik.
Det vore fint om den insikten kunde delas även med resten av världen, andra domäner.
Vi polariserar till vardags i följande ytterligheter.
1) Alla tycker lika (allsång)
2) Ingen tycker lika (debatt, gräl, slagsmål)
Detta är primitivt och för inte framåt. Balansen ligger i att vi tycker olika men att detta betraktas som *intressanta nya sidor av den komplexa kristallen. Alltså något som kan berika, istället för något som ger ursäkt till gräl och krig.
Tänk på historien om elefanten och de tre blinda männen. Beroende på var de står, framför, bakom eller på sidan av elefanten, uppfattar de djuret på olika sätt.
Men vi som ser (sic) saken utifrån fattar att de blinda männen med sina begränsade uppfattningar inte förlorar utan VINNER på att ta del av varandras versioner av elefanten. De får en större bild av samma djur, av helheten. Om de också sätter sig PÅ elefanten, rentav (om de vågar) lägger sig under den, vidgas perspektivet ytterligare.
Ingen av dessa vinklar, delaspekter, av elefanten är “fel”.
Men lika viktigt är det att tillägga: ingen är hela sanningen heller.
Applicerat på olika åsikter betyder detta att ingen åsikt är Helt Rätt, eller Hela Bilden (våra individuella skillnader, åldrar, temperament, uppfostran, livserfarenheter, m.m. ser till detta). Men inte heller behöver en åsikt känna sig hotad av en annan, försvara sig och börja kriga mot dem som ser saken annorlunda, dvs från en annan vinkel.
Skillnader kan därmed bli *intressanta, istället för att vara *hotande, orsak till gräl och krig. Det vore ett stort steg framåt att inse detta.
På ett plan fattar alla musiker detta; vi förstår att stämmor i ett stycke spelar olika, ibland mycket dissonanta toner. Men detta hindrar inte att stycket rör sig mot samma gemensamma “mål”. Ej heller behöver musikerna eller sångarna på något sätt vara konkurrenter eller fiender: De är inte hotade utan snarare stimulerade, ibland lekande utmanade, av varandra.
Detta är skillnaden mellan krig och fred.
Och “fred” inte bara uppfattad (som ofta sker) som en frånvaro, som ett rätt tomt begrepp som är svårt att förklara (och älska). Snarare fred som en dynamisk, levande, harmonisk, musikalisk verklighet.
Jessica: Varför ska man rösta på Utopisk Allians?
Rösta inte på oss (fast ännu mindre på Dystopiska Aliens!). “Rösta” gärna i betydelsen ta ton i kör. Och LYSSNA hemskt gärna. Lyssnandet är centralt i musik, icke så i livet för övrigt. Som den kloke Federico Fellini sagt vid tillfälle: “Om vi bara kunde vara tysta och lyssna skulle vi kanske förstå någonting…”
Be First to Comment